Omöjligt!
Det är helt enkelt omöjligt att samarbeta med min mamma. Jag har försökt nu sedan vi flyttade in i lägenheten och verkligen vara på mitt bästa humör hela tiden och verkligen vara så snäll jag kan, men det har ändå inte gått en ända dag utan att bråka med henne. Hon ska alltid lägga in en komentar om pappa som t. ex. att han fjäskar för oss eller att han inte har tid för oss (vilket han inte har nu mer) Men egentligen har han det, men det är bara hon som har pregat in i min hjärna att han inte har tid för oss bara för han har träffat en ny tjej.. Jag är jätte glad för hans skull men det verkar inte som mamma är det, hon är riktigt jävla avensjuk, därför försöker hon väna oss mot pappa.. Men egentligen har hon rätt han har inte tid för oss. Som t. ex igår.. min mamma sa till mig "jag vill inte ha kvar dig här jag vill inte ha kvar dig här!" Det va riktigt jobbigt att höra.. Så ringde jag och fråga pappa om jag kunde sova där ist, så sa han " ja isåfall får du gå upp kl 5 så får jag köra dig till skolan kl 6, för det är jätte långt att gå till bussen" och jag började kl halv 11, och det vet han! Man märkte verkligen att han inte ville ha mig där.. Så jag hade verkligen ingenstant att ta vägen =(
Jag tycker faktiskt synd om mig själv ibland.. MEN JAG KAN IAF ERKÄNNA DET!
Jag tycker faktiskt synd om mig själv ibland.. MEN JAG KAN IAF ERKÄNNA DET!
Kommentarer
Trackback
